Bespara oss ökenvandringen, Kristersson.

Som barn läste jag mycket äventyrsserier, och av någon anledning var ett återkommande motiv i dem att någon gick bort sig i öknen och började se hägringar i form av oaser.

På kort tid har moderatledaren Ulf Kristersson flyttat sig från högtidliga löften om att aldrig ha något samröre med Sverigedemokraterna, till att klia Jimmie Åkesson på ryggen med uttalanden om hur konstruktivt och moget SD numera är. Samtidigt har M flyttat sina egna positioner betydligt närmare Sverigedemokraternas, särskilt i frågor som rör invandring men också brott och straff. I takt med att Sverigedemokraterna släppt på förlåten och gjort utspel om allt tuffare politik mot invandrare, följer M efter: ”Det finns goda förutsättningar att enas med SD om en mycket stramare och mer hållbar migrationspolitik”, sade migrationspolitiska m-talespersonen Maria Malmer Stenergard dagarna efter SD-beskedet att man vill strypa bland annat barnbidrag och bostadsbidrag för vissa invandrargrupper. På frågan om vem som närmat sig vem, M eller SD, svarade hon att moderaterna har ”närmat sig verkligheten”.

Men vad Stenergard och Kristersson med flera verkar ha missat, är att Sverigedemokraterna inte på långa vägar är nöjda.

Bara några timmar före den stora partiledardebatten i SVT nyligen, kom ett gemensamt utspel om migrationspolitiken från L, M, Kd och SD. Historiskt! proklamerade Jimmie Åkesson samma dag i en debattartikel i Aftonbladet, och det har han inte fel i. Men vad han också förtydligade för sina hårdföra anhängare i samma debattartikel, är att han betraktar det gemensamma förslaget som alldeles för klent, en halvmesyr, och att förslaget hade sett helt annorlunda ut om Sverigedemokraterna ensamma hade utformat det. Detta upprepade Åkesson samma kväll i partiledardebatten, då han beskrev förslaget som det minst dåliga av två dåliga ting.

Kristersson kan påstå tills han blir blå att Sverigedemokraterna plötsligt blivit ett moget och ansvarstagande parti som det går utmärkt att samarbeta med – för alla andra är det uppenbart att oasen är en hägring. Vi ser redan hur Åkesson och resten av ledarskiktet i Sverigedemokraterna sväller av självförtroende, och med drygt ett år till valet börjar vi på nytt höra Sverigedemokraterna tala om noll asylmottagning, noll kvotflyktingar, om indragna uppehållstillstånd för hela grupper av flyktingar, om människor som är en kulturell belastning, om att mäns våld mot kvinnor är ett importerat problem, och – ja, redan – om återvandring.

Mycket av det Sverigedemokraterna innerst inne vill med migrationspolitiken, vill inte moderaterna. Inte än. Men den här ökenvandringen är inte slut än.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s