Språkligheter!

Få frågor engagerar som språkfrågor. Därför skriver jag om olika skriv- och språkligheter här. Ha det så trevligt med läsningen, men håll huvudet kallt – det är okej att man skriver och säger lite olika.

Texterna nedan skrev och publicerade jag ursprungligen under hösten 2017. I samband med att jag gjorde om hemsidan i september 2019 plockade jag ner dem. Men här är de alltså igen – bearbetade, bättre!


Swengelska!

Det är förstås engelskans fel. Eller: felet är av engelskan.

För det första – i Sverige överskattar vi våra kunskaper i engelska. Många verkar tro att vi är lika bra på engelska som engelsmännen. Att vi i princip skulle kunna skippa svenskan och köra engelska i stället, utan kvalitetsförlust.

Om du tänker i de banorna om din egen engelska utmanar jag dig att, i fantasin, ta fram några saker hemma i ditt kök. Jag tänkte nämligen, i samma fantasi, laga lunch till dig – och jag behöver en whisk, en grater, en colander och en sieve. Och just det, en funnel också, dessutom en saucer. Sedan kommer vi att behöva en ladle och cutlery.

Alla dessa engelska ord betecknar helt vardagliga kökssaker som du säkert har hemma. Du vet garanterat vad de heter på svenska. Hur många av glosorna kunde du? En eller två är normalt, enligt min ovetenskapliga erfarenhet.

Det finns alltså goda skäl att inte bara vara försiktig med engelskan när vi skriver – självklart ska vi till mans inte inbilla oss att vi kan skriva på engelska som vi skriver på svenska. Om du tror att du kan skriva typ lika bra på engelska som du kan på svenska och dina kvalifikationer är skolengelska plus att du konsumerat mycket engelskspråkig film och musik, ska du testa din nivå innan du skriver på engelska för någon som helst publik i ett professionellt sammanhang. Please! I implore you, I beseech you!

Det finns också starka skäl att följa till exempel TT-språkets rekommendation att aldrig blanda in engelska ord i svenska texter. Det finns så gott som alltid svenska ord att använda. Med välanpassade lånord som extrapalett klarar vi oss hela vägen och längre.

Och snälla nån, låt oss lova varandra att sluta med engelska former av etablerade lånord; den svenska pluralformen av video är videor på svenska, inte videos. Det skrivs mejl på svenska, inte mail (om vi inte menar gammaldags post, som heter mail). Stavningen mejl har stått i Svenska akademins ordlista i mer än 20 år, jämte sajt och webb.

Men vadå, det är väl bara naturligt med influenser och utveckling? Japp, det är helt naturligt. Givet hur mycket engelska (och andra språk) som talas och skrivs och hörs i Sverige vore det jättekonstigt om inte vårt språkbruk snappade upp ett och annat. Till exempel det numera hyfsat bortglömda slangordet sjapp, som kommer från engelskans shop. Men det finns influenser och så finns det influenser. Många influenser är funktionella och svarar mot något behov – nämnda mejl, mejla är ett utmärkt exempel. Andra är betydligt mindre lyckade, som att använda ”av” i svenska som man använder ”of” på engelska. Ibland funkar det, många gånger låter det ålderdomligt, ofta bara klumpigt och konstigt.

Made of steel – gjord av stål. Funkar.

The King of Sweden – kungen av Sverige. Funkar, och när det gäller just kungen kanske formuleringens lite högtidliga klang är på sin plats. Men ”Sveriges kung” går minst lika bra.

Chairman of the board – ordförande av styrelsen, funkar verkligen inte alls. Styrelsens ordförande, tack.

A man of good taste – En man av god smak. Nja. En man med god smak är bättre.

I can’t think of more examples – jag kan inte tänka av mer exempel. Ja du ser ju.

Glosorna:
Whisk – visp
Grater – rivjärn
Colander – durkslag
Sieve – sil
Funnel – tratt
Saucer – tefat
Ladle – slev
Cutlery – bestick
Implore, beseech – bönfalla


Presentera ordentligt!

Låt oss säga att du sitter och lunchar med Adam, och plötsligt råkar Berit komma förbi. Du känner både Adam och Berit, men de känner inte varandra. ”Adam, detta är Berit”, säger du. ”Berit, säg hej till Adam”. Varpå Adam och Berit hälsar på varandra.

Så ska det gå till. Vi vet alla hur osynlig Adam känner sig när du börjar prata med Berit, utan att presentera Adam för henne. Berit kan också känna sig dum, eftersom hon känner sig som en inkräktare som avbröt din lunch med Adam.

Det är alltså helt enkelt vanlig hyfs att presentera.

Att skriva i passiv form innebär att subjektet – den som gör – aldrig blir presenterat. Det är tråkigt, men inte grammatiskt fel. Om vi däremot börjar blanda passiv och aktiv form, då kan det bli fel på de konstigaste vis.

Exempel: Fyrverkerier avfyrades för att fira jubileet.

Låt oss nysta i detta.

Det första ledet, ”fyrverkerier avfyrades” står i passiv form. Subjektet, den som avfyrar fyrverkerierna, blir aldrig presenterad. Det är nästan som om fyrverkerierna avfyrades av sig själva, kanske rentav avfyrade sig själva – men hjärnan accepterar inte helt den tolkningen, den vet att någonstans i kulisserna finns någon som utförde avfyrandet. Någon undanglidande, dold – någon som aldrig blev ordentligt presenterad.

Men nästa led, ”för att fira jubileet”, står i aktiv form. Och aktiv form förutsätter ju ett subjekt – denne undanglidande någon. Som aldrig blev presenterad.

Fel och kortslutning.

Det kunde stått till exempel: ”Fyrverkerier avfyrades i samband med jubileet”.

Om det nu nödvändigt måste skrivas i passiv form.

För ännu hellre hade vi skrivit meningen i aktiv form, ty då hade subjektet varit med. Subjektet vill man helst ha med. Mer om det i kommande avsnitt.